Beatrice Eli - Die Another Day
View
Beatrice Eli - Moment Of Clarity
View
Beatrice Eli - Girls - Dante Remix
View
Beatrice Eli - Girls
View
Beatrice Eli - It's over EP
View
BEATRICE ELI - MOMENT OF CLARITY
View
Beatrice Eli - Girls
View
BEATRICE ELI FÅR MUSIKFÖRLÄGGARNAS STIPENDIUM!
Read
Beatrice Eli kammar hem fina recensioner
Read
Beatrice Eli på Kentfest
Read

Beatrice Eli

BEATRICE ELI
DIE ANOTHER DAY
(RAZZIA/SONY)
Beatrice Eli grew up in a Stockholm suburb, spending her time either dancing or hiding in her room writing songs. She never really got along with the idea of being a teenager. ”Making music was the only thing I felt I was good at.” One day, she uploaded a few of the songs she’d written to MySpace.
- Just a couple of weeks later, a British A&R contacted me and wanted to arrange a meeting. So I got signed as an artist and a songwriter.
Beatrice was instantly paired up with different producers and in late 2012, her debut EP It’s Over was released to a huge critical acclaim. She met up with different labels, people were excited, and everyone was waiting for a full length album. But for Beatrice it wasn’t as easy as that. She was still searching for exactly what she wanted to do and what she wanted her music to sound like. Collaborations were formed, songs were written only to be thrown away.
- As late as a year ago, both me and the people I work with thought the album was pretty much finished. We were even going to release a song as a single that’s not even on Die Another Day now. When it came down to it, I felt something still was missing.
What was missing was this: Mixing genres to the extent that the listener would not be able to put a label on what they just heard.
- I listen to, and am inspired by, so much music of so many different genres, and I felt like the album needed to represent that. I asked some friends to play me songs to get inspired by, and I guess it was three of those songs I needed to hear to complete the album: a song by Billy Bragg, one by the Breeders, and ”Bully” by Cat Power.

What was missing, part 2: in order to become the sincere singer she wanted to be, Beatrice needed to let people know who she was. She released the song Girls, first single off the album and subjectively and probably objectively the best song of the year, with a beat that tore the walls down and lyrics that go:
But I'm sick of hiding my heartbeat when I size 'em
So I came to the conclusion I like girls

and

I’ve seen this girl on the tv

See this girl in the mall
I see pictures in my head
Of my head between their legs

- At first, I didn’t think I would have to sit in interviews and talk about my sexuality, but now I’m getting more to the point where I’m like: ok, I’m a lesbian, and I’m going to talk about it all the time, because this is an album about women and for women. It’s a sexual revolution. I guess I’ve realized that in order for people to understand my lyrics the way they should be understood, I have to explain this. In the future I hope this won’t be necessary but for now, I have to.
- I guess what I’m looking for when I do music is honesty. Obviously, every part of me isn’t represented on this album, but this is the message I want to get out there: that I’m a weak person, and I’m a strong person. I’m both confident and very insecure. I make bad decisions, and sometimes I make good decisions. It’s important to say this, because as a female artist today you’re not supposed to act weak. I’m being asked to be in interviews and events where they’re portraying strong women, and I’m like: there’s no such a thing.
Talking about strong women as being unique is like saying women normally is the opposite of that. My idea of Utopia is people getting the idea that women are multi-layered. Getting to scream I HATE MYSELF TODAY without being a victim.
I own my feelings. That’s what I’m trying to do with my music.

Would you say Die Another Day is a political album?
- I didn’t write the lyrics for them to be political, but maybe people will still look at them in that way. It’s more like politics on a personal level: I want to create a space for the women who listen to the album, and if they feel like identifying with what I sing about, I would love that.

DIE ANOTHER DAY is out October 22.
Single MOMENT OF CLARITY was released September 19.
Produced by Saska Becker and Beatrice Eli, co-produced by Daniel Ledinsky and Rudie Edwards.

-----
Beatrice Eli - Girls - singel 2014-03-21

"Girls bygger på ett beat Beatrice Eli gjorde under en tung period av skrivkramp.
Det är en låt om sexualitet, åtrå och ärlighet från ett perspektiv som är underrepresenterat i popmusik.
- Jag kan bli så uppslukad av saker, jag arbetade så hårt med den här låten, knarkade bara den i en månad.
Nu känns det som att jag gjort nåt jag aldrig gjort förut, den här låten är fruktansvärt
viktig och speciell för mig.
Beatrice Eli släppte sin debut EP It’s over 2012. EP:n hyllades bland annat av The Guardian och
Pitchfork Media samt utsågs av Nöjesguiden som en av årets bästa skivor:
”Debut-EP:n må vara kort, men är fylld med så imponerande textförfattande,
och vackert melodiös melankoli som knyter sig som en smärtsam rosett
kring bröstet på en, att vi inte vågar göra annat än att hoppas att årets debutant följer upp
detta med ett helt album 2013”.

------

”Du kan ju sjunga!”

Tidigare hade den då 13-åriga Beatrice Eli bara tagit ton tillsammans med sin mamma hemma i lägenheten i ett av trevåningshusen i Farsta. Hon började visserligen dansa redan som femåring och hade länge älskat att röra sig till musiken – oftast hiphop eller R&B – men nu tog hon för första gången mod till sig och sjöng inför några överraskade klasskompisar.

Stenen var i rullning.

 När det några år senare var dags att söka sig vidare efter avslutad grundskola valde Beatrice Eli musikgymnasium och snart började hon också skriva sina egna låtar.

– Jag ville lära mig att göra allt själv och ville inte bara vara någon som kom in och sjöng någon annans låt. Efter gymnasiet köpte jag en ministudio och började göra beats. När jag bestämmer mig för någonting så vill jag att det ska hända på en gång, men det krävs mycket jobb för att få till det, säger hon.

Beatrice är född 1987 och fick en stor del av sin musikaliska uppfostran via MTV och de amerikanska soul/R&B/hiphop-videor som kanalen serverade. Visst visades det även en del rock men för en ung tjej som uttryckte sig via dansen var gitarrband som Oasis, av naturliga skäl, inte lika intressanta. Vid sidan av den inflytelserika musikkanalen växte hon även upp med föräldrarnas favoriter Nina Simone och Stevie Wonder, två artister som ständigt spelades på stereon där hemma.

– Nina Simone är hundra procent känsla och det är det som är grejen. Det känns när hon sjunger. Mina föräldrar hade inte många skivor hemma, det var väl ungefär fem plattor som spelades hela tiden, men tack och lov var det i alla fall fem riktigt bra album, skrattar hon och tillägger att hon under gymnasietiden drömde om att bli jazzsångerska.

– Jag var besatt av jazz under den tiden och älskar fortfarande Billie Holiday och de andra stora sångerskorna, men jag tröttnade på att sjunga det.

 

Istället präglas musiken hon spelar in i dag av den soulstänkta hiphop hon älskade som liten. Uppmärksammade låten ”The Conqueror” fick tidningsredaktioner, bloggare och musiclovers i både Storbritannien och Sverige att imponeras av 25-åringen med den stora rösten. Men det är först nu det börjar, på riktigt. I dagarna släpps första EP:n ”It’s Over” och en albumdebut väntar runt hörnet. 

– Det är jättekul och samtidigt lite nervöst. Jag har jobbat med Daniel Ledinsky och Saska Becker vilket känns extremt bra. Vi har hittat någonting speciellt och jag känner mig väldigt trygg. Jag är glad att jag inte fick ut en skiva när jag var 19. Den hade aldrig blivit så här bra.

 ”De gånger jag gjort en låt jag är nöjd med kan jag vara hög på den känslan under flera dagar efteråt.”

 Vid årets upplaga av Way Out West uppträdde hon på en av Göteborgs klubbar och drömmen är självklart att åka jorden runt och sjunga för en stor och entusiastisk publik. Det är en dröm hon som bekant delar med väldigt många andra, men det är inte många debutanter som jobbar lika disciplinerat och målmedvetet. Och det är fortfarande bland melodier och beats hon tillbringar all sin vakna tid, vare sig hon är i London eller i Stockholm.

       Det är nästan som en psykos, men… Det här är verkligen det enda jag vill göra.

 

Back