Hello Saferide - Hey Ho
View
Hello Saferide - The Fox, The Hunter and Hello Saferide
View
Hello Saferide - I was Jesus
View
Hello Saferide - Arjeplog
View
Hello Saferide - X telling me about the loss of something dear, at age 16
View
Hello Saferide - More modern short stories from...
View
Hello Saferide - Anna
View
Hello Saferide - Would you let me play this EP 10 times a day?
View
Hello Saferide - Long Last Penpal
View
Hello Saferide - Introducing
View
Hello Saferide - If I don't write this song...
View
Hello Saferide - My Best Friend
View
Hello Saferide -Hey Ho
View
HELLO SAFERIDE - I WAS JESUS
View
Hello Saferide - Arjeplog
View
Hello Saferide - X telling me about the loss of something dear, at age 16
View
Hello Saferide - Anna
View
Hello Saferide - My Best Friend
View
Hello Saferide feat. Firefox AK - Long lost penpal
View
Hello Saferide - The Quiz
View
Hello Saferide - 2006
View
Hello Saferide - If I don't write this song...
View

Hello Saferide

News June 2nd 2014:

Dear friends. It's been awhile, but my third album THE FOX, THE HUNTER AND HELLO SAFERIDE is finally finished. It will be released on RAZZIA RECORDS September 3. Christian Gabel produced it. First single, I WAS JESUS, will be released in August.

Bonus info for Swedes: TEXTER, a book featuring all my lyrics (including the ones I've written for Säkert!, Oskar Schönning and Honungsvägen) will also be out September 3, on Teg Publishing.

Also, we're playing Way Out West in August.

Over and out. /A

 

More info here.

----

HELLO SAFERIDE
"More modern short stories from Hello Saferide"

Våren 2006 gick allt för fort. Jag hade på två år gått från att vara journalist med en gitarr som pappa köpt på auktion för femhundra spänn till att ha en engelsk manager och japanskt skivbolag. Allt det här skedde med min debutskiva, Introducing: Hello Saferide. Hello Saferide är ett jävla skitnamn men jag tog det 2004 för att lägga upp en låt på nätet och nu är det kvar, kärt som ett födelsemärke på halsen.

Den våren hörde storbolagen av sig. Alla ville ha mer låtar på en gång och det pratades om hur stort det kunde bli. (Jag tror folk ville att jag skulle bli typ Kate Nash, finurlig och gölli.)  Jag blev livrädd och hanterade saken på det enda sätt jag kom på: jag blundade och gjorde en märklig liten skiva på svenska. Skivan spelade jag in hos Henrik Oja i Umeå och fick heta Säkert!

Säkert! sålde guld, vi spelade på Hultsfreds Hawaiiscen och vann Grammisar. Säkert! ligger mig ytterst kärt om hjärtat. Men tanken var ju hela tiden att jag skulle fortsätta på engelska.1

Under åren som gått hann jag som vanligt börja lyssna på helt annan musik. Mina trallvänliga indiepopskivor hade jag bytt ut mot... tja, annan indiepop, men lite kärvare sådan, och jag hade börjat acceptera att elgitarren är bättre än den akustiska trots att det är skitjobbigt att bära stärkare.

Det var svårt att hitta rätt producent till nästa HS-skiva. Jag frågade alla jag träffade vem de tyckte att jag borde jobba med. Rätt många svarade Andreas Mattsson.2 De tyckte nog att jag som är en sk trevlig norrlänning borde få jobba med en annan trevlig norrlänning och att det skulle bli trevligast så. Plus att Andreas ju är ett popgeni. Jag googlade och det visade sig att han bara producerat sig själv förut men jag frågade ändå. Det var förstås ett bra drag. Andreas hittade inte bara rätt ljud, han hjälpte mig med de instrumentala partierna som jag ignorerat lite tidigare. Han har lagt de mest makalösa gitarrer. Ni kanske tycker det är ointressant att prata enskilda gitarrer men de har fått mig att börja grina.

Som vanligt handlar det mycket om att jag hittat på historier och sjungit ner dem. Den här gången handlar de till exempel om att förlora oskulden (X telling me about the loss...)3, om ett par föräldrar som resonerar sig fram till vems fel det är att deras son växte upp till nazist (Overall), och om att varje person är som en låt, och man bör hålla sig till God only knows-människorna (I wonder who is like this one). En låt skrev jag när jag tog körkort i Arjeplog i vintras. Andra låtar är ännu deppigare och speglar kanske att min största låtskrivarinspiration alltid kommer från gammal country.
Första singeln heter Anna, den är mest country av dem alla.

Jag tänker på de här när jag lyssnar på resultatet: Randy Newman, Carole King, Heavenly, Jonathan Richman, Kirsty Maccoll, Lyle Lovett, The Siddeleys. Ni kanske tänker på någon helt annan.

Jag jobbade en del med att sången inte skulle ta så stor plats från låtarna,  det är svårare än man tror. Det får inte vara så dåligt att man reagerar och inte så bra att man börjar mysa.

Förutom Andreas (gitarr, piano, sång, massa annat) och jag (sång, gitarr) medverkar: Jens Lagergren (bas, sång), Fredrik Hultgren (trummor, sång), Maia Hirasawa (piano, sång), Andrea Kellerman (sång), Tomas Hallonsten (hammondorgel, dragspel), Cecilia Linné (cello) och så en stråksextett under ledning av Johan Berthling. Pelle Gunnerfeldt har mixat.

Annika Norlin, augusti 2008

KOMMENTARER
1 Men Annika, det har ju börjat gå så bra på svenska nu.
Exakt.

2 Andreas Mattsson, är det han från Popsicle?
Ja.

3 Är det din förlorade oskuldshistoria? Vad äckligt.
Nej, jag har snott en kompis historia rakt av.
--------
HELLO SAFERIDE
"More Modern Short Stories From Hello Saferide"
(Razzia)

In 2006, everything was happening at the same time. In two years, I'd gone from being a journalist with a guitar my father bought at an auction for 50 quid, to having a Japanese record deal, an English manager and interest from several big labels. All of this happened with my debut album, Introducing: Hello Saferide. Hello Saferide is a shit name but I just picked something in 2004 when I was putting a song up on the Internet and now the name lingers with me, dear to me as a mole on the neck.

That spring, everyone wanted more songs five minutes ago. We were touring Asia, Brazil, and most of Europe.They were talking about how huge this could become. I was terrified by the sudden attention, so I took a time out and decided to make a weird little record in Swedish, Säkert! That album sold gold and won me two Grammy awards in 2007 (Best Female Artist, Best Lyrics). I always knew I wanted to do another album in English though.

During the years that passed, I once again changed my taste in music. What once was a passion for indie pop and twee turned into passion for...well, still indie pop I guess, but the edgier kind, and I had started to accept that the electric guitar is better than the acoustic one.

Finding the right producer for the next HS album was hard. I asked everyone I met who they thought I should work with. I got suggestions on hip producers from all over the world, but no one felt more right to work with than Andreas Mattsson, who not only is the genius behind Sweden's best 90's indie pop band Popsicle, but who also plays guitar more beautiful than anyone I ever met and who is a genuinely nice guy. Andreas found all the right sounds, and he also came up with the most amazing instrumental parts for these songs whose lyrics always have too many words at the same time.

As usual, it's all about me making up stories and singing them to simple chords. This time around, the songs are  about losing your virginity (X telling me about the loss of a dear friend, at age 16), about two parents arguing about whose fault it is their son grew up to be a Nazi (Overall), and about how every person is like a song, and you should stick with the God only knows-people (I wonder who is like this one). (And yes, speaking of God only knows, my love for the Beach Boys also came up when I answered to another song of theirs and wrote I was definitely made for these times! which is not on the album, but you might have heard it in a Volvo ad for their new environmentally friendly cars.)

The first single from More Modern Short Stories From Hello Saferide is called Anna. It's about a future daughter.
"Now, at first blush, a Swedish indie-pop singer/songwriter might not appear to have much in common with Taylor Swift or Toby Keith, let alone George Jones or Patsy Cline, but Stockholm's Annika Norlin does share their genre's focus on good stories, strong melodies, and clear, unpretentious arrangements", wrote Pitchfork about Anna, and I think that's as good an explanation as any.

While writing and recording, we listened to records by: Randy Newman, Carole King, Heavenly, Wilco, Jonathan Richman, Kirsty Maccoll, Lyle Lovett, The Siddeleys. the National. Maybe you can hear traces of them in the songs, maybe you can't.

Besides from Andreas (guitars, piano, voice, etc) and me (voice, guitars), this record also features Jens Lagergren (Thunder Express, I Are Droid), Fredrik Hultgren (Dreamboy), Maia Hirasawa, Andrea Kellerman (Firefox AK), Tomas Hallonsten (Tape), Ceciilia Linné, and strings conducted by Johan Berthling (The Tiny). The album was mixed by Pelle Gunnerfeldt.

Stockholm, Sweden
Annika Norlin, September 2008

"A few people might find Hello Saferide, like the best of Norlin's current Swedish contemporaries, too cute for comfort. If such cynics would rather hang out with assholes and imbeciles, well, let them. In the mold of Jonathan Richman circa The Modern Lovers or Rockin' and Romance, Norlin is a gifted anti-punk."
MARC HOGAN, PITCHFORK MEDIA

"Her songs acknowledge a fact of life rarely acknowledged in music: that kissing, laughing, and crying can happen in the same three minutes. "
PAUL SCOTT, STYLUS

"The woman destined to be bigger than ABBA in 2007."
TOM MORTON, SUNDAY HERALD

"You write my life."
ANONYMOUS HS GUESTBOOK WRITER, 2007

"No live performance has moved me more this year. I wish she would stop dancing though, it just looks... weird."
BLOGGER, 2006

---

More info here!

Back