Timo Räisänen - Endeavor
View
Timo Räisänen - Second Cut
View
Timo Räisänen - Hollow heart
View
Timo Räisänen - Outcast
View
Timo Räisänen - The Anatomy of Timo Räisänen
View
Timo Räisänen - Numbers
View
Timo Räisänen - Spill your beans
View
Timo Räisänen - Sixteen
View
Timo Räisänen - My Valentine
View
Timo Räisänen - Love will turn you around
View
Timo Räisänen - Sweet Marie
View
Timo Räisänen - About you now
View
Timo Räisänen - ...AND THEN THERE WAS TIMO
View
Timo Räisänen - Let's kill ourselves a son
View
Timo Räisänen - I'm indian
View
Timo Räisänen - Fear no darkness, promised child
View
Timo Räisänen - Pussycat
View
Timo Räisänen - Lovers are Lonely
View
Timo Räisänen - Don't let the devil ruin it all
View
Timo Räisänen - Lovers are Lonely
View

Timo Räisänen - I'm indian

Release:2006-03-29 (scandinavia), 2007-09-03 (UK via Maven)
Razzia025






Tracklist:
1. I'm indian
2. Gee Whiz
3. Fear no darkness, promised child
4. I'm sorry Shirley
5. Lead star
6. Don't break your mothers heart
7. When my tear hits the floor
8. Let's kill ourselves a son
9. Mr Saturday
10. Join the riot
11. Mummy

"Förra årets bästa skiva enligt mig gjordes inte av Kent. Inte heller av Laleh, Moneybrother eller Håkan Hellström. Nej, det var den då relativt okände Timo Räisänen som gjorde det årets mest unika och inspirerande platta, kallad "Lovers Are Lonely". Trots en sådan debut blev Timo utan nominering vid alla de stora prisutdelningarna. Han lyckades dock bli nominerad som årets nykomling vid den alternativa musikgalan Manifest, men blev orättvist snuvad på konfekten av The Tough Alliance.
Om Timo verkligen är en nykomling kan förstås diskuteras. Första gången jag såg Timo på scen var redan 2000 när Håkan Hellström gjorde sitt första segertåg runt landet med sjömanskostymer, regnbågar och Bjurman-kyssar. Timo var då den lille killen med konstig frisyr som stod och spelade gitarr brevid Håkan.
Mina förväntningar på uppföljaren "I'm Indian" är såklart väldigt höga. Under förra årets Hultsfredsfestival frågade jag Timo om han hade en aning om hur nästa skiva skulle låta, och att döma av de osannolika utsvävningar jag fick som svar hade han ingen som helst aning.
Nej, det är kanske inte så konstigt, egentligen. Men nu är den här, och nu vet jag hur den låter. Soundet är, som Timo själv beskriver det, mer "bandigt". De akustiska gitarrerna har fått ge vika för den elektriska varianten och det speciella soundet man fick genom att spela in förra skivan i en stuga är ersatt med mer traditionellt dito.
Experimentlustan som var på topp på föregångaren har dalat något, men det är absolut inget att hänga läpp för, skivan har fortfarande mycket att ge. Låtmaterialet håller fortfarande hög klass, och jag är inte rädd för att kalla Timo för en av landets bästa låtskrivare. Låtar som "I'm Sorry Shirley" och skivans första singel "Fear No Darkness, Promised Child" är ett par bra exempel på vad jag menar.
Timo levererar såväl sorgliga depplåtar som ett gäng välpaketerade upptempolåtar att hoppa till på spelningarna. "Lead Star" plockar upp dig från golvet där du hamnade efter att du föll ihop gråtandes under "When My Tear Hits The Floor", och när du andats ut till "I'm Indian" åker du i golvet igen, denna gång efter en käftsmäll kallad "Let's Kill Ourselves A Son". Jag tror knappast jag är ensam om att längta till Timos livespelningar i sommar.
Micke Karlsson, Punkten.se, 9/10

Produced by Timo Räisänen/Hans Olsson/T.Rusiak
More info here and here.
Take me to the RAZZIA MP3-SHOP!

 

Back